16-åriga Frida Hedberg från Västerås är en av cirka 50 domare som är engagerade i årets Skadevi Cup. Redan som 14-åring började hon döma handbollsmatcher och nu blir det flera gånger i veckan hemma i Västerås. Det är däremot första gången som Frida är domare i Skadevi Cup ett uppdrag som hon verkligen brinner för.
-Jag är verkligen heltänd på handboll och att vara på en handbollsplan är absolut det bästa jag vet, säger Frida som kanske ändå hellre vill spela, något som skador ofta sätter stopp för.
-Jag är en skadedrabbad spelare som ofta har sådana problem att jag inte kan spela handboll men att det ändå går bra att fungera som domare, berättar hon.
Att hon blev domare kan hon tacka en kompis för.
-Hon skulle gå en domarutbildning och ville inte gå ensam så hon övertalade mej at följa med. Nu är det jag som är domare medan hon har hoppat av, säger Frida.
Många matcher
Frida är uppsatt på cirka 50 matcher under de tre tävlingsdagarna och njuter av varje uppdrag. Att vara domare innebär att man får bo på hotell och ha eget rum, något som Frida uppskattar även om hon kanske minst lika gärna hade legat med lagkompisar i en förläggning i någon skola.
-Nu är det inte så och jag tror att jag i framtiden kommer få inrikta mig på en domarkarriär. Det ser jag fram mot och Skadevi Cup är en bra värdemätare på vad man ska tänka på för att bli en bra domare, säger Frida.
När det gäller domaruppdraget är det klagomål från spelare, ledare och inte minst föräldrar som man måste hantera.
-Jag har lärt mig att stänga av u nder matcherna och har insett att om man blåser hårt och bestämt i pipan och agerar med pondus blir klagomålen tystare och färre. Men klart att man gör misstag som man ån grar ibland, det är något en domare måste lära sig att leva med.
Text och foto: Annika Andersson
